Samiska på distans

DÖRREN FLYGER upp och ut på skolgården springer ett glatt gäng med elever från årskurs tre på Myrvikens skola. Skoldagen är slut och det är dags för mellis. Rakt över skolgården ligger matsalen där mackorna och smöret står redo för hungriga fritidsbarn. Melvin Sefaniasson gör sig en macka och hinner få med sig ett äpple i farten innan vi sätter oss på en bänk för att prata om skolan – och samiska.

– Skolan är bra. Det bästa är rasterna och maten. Vi har ungefär fyra lektioner om dagen, men de är korta. Fast ändå för långa. Vi borde ha en timmes skola, tycker Melvin och kisar mot solen.

Distans blev permanent

Två gånger i veckan har han språklektion på distans med läraren Carina Liljedahl. Hon är den enda läraren i kommunen som undervisar samiska för grundskoleelever. Hon jobbar på Ljungdalens skola där hon delar sin tjänst mellan 50 procent samiska, och resterande 50 procent undervisar hon i matte, naturkunskap och engelska i Ljungdalen.

TOTALT ÄR DET tre elever i hela kommunen som läser samiska – två som går i trean och en i sjuan. I år är det färre barn än på väldigt länge och barnen är utspridda. Tidigare körde Carina bil mellan några av veckans lektioner och tiden rullade snabbt iväg. Under pandemin började de hålla alla lektioner på distans och sedan dess har de fortsatt så.

– Vi börjar med samiskan i årskurs två. Det är svårt att sitta still vid en dator om du är yngre, men hade jag undervisat på plats hade det varit enklare och vi hade kunnat börja tidigare. Jag följer eleverna genom hela skolgången till de går ut nian, säger Carina.

Både dator och böcker

Det märks att Melvin har mycket spring i benen. Han gungar dem fram och tillbaka där han sitter. Han största intressen är tv-spelet Fortnite och att bygga lego. Han bor växelvis hos sin samiska mamma i Kinderåsen och sin pappa i Oviken. Det är hemma hos mamma och släkten på den sidan som de samiska språkkunskaperna används mest. – Det är tråkigt med läxor. Jag har redan läst ut läxan med Carina och det är skönt, säger han.

I ETT LITET och ljust rum några trappor upp sitter Kristina Johansson som går i årskurs sju. Hon gör sig redo för sin lektion framför datorn. Två läroböcker ligger ovanpå varandra bredvid henne på bordet. Förutom den ordinarie lektionstiden har hon även valt sitt modersmål som tillval. När hennes klasskompisar läser exempelvis spanska, läser hon sydsamiska.

– Jag tar alla chanser jag får att lära mig mer, säger Kristina. Och fortsätter: Det hade varit enklare om vi hade en lärare på plats, men det här funkar också. Jag får mycket gjort.

Släkt med finska

Ett problem som läraren Carina upplever är att det inte finns några läromedel på sydsamiska. Hon behöver därför vara lite extra kreativ och skapa egna övningar utifrån de övningar som Skolverket erbjuder. De ska också anpassas för en digital värld.

– Det är ett ganska svårt språk och vi tar det lugnt och metodiskt. Det finns ingen som helst likhet med svenskan, samiskan är däremot släkt med finskan, säger Carina.

– Språket har så många ord och många av dem har dessutom olika betydelser beroende på vad det gäller. Jag kan inte alla, men tillräckligt många ord för att kunna få ihop ett sammanhang, säger Kristina.

BÅDE MELVIN OCH KRISTINA pratar samiska hemma då och då. Men det är mest när de jobbar tillsammans med andra samer och sköter om renarna som samiskan används mer frekvent. Kristinas mamma bor i Lockåsböle där hon driver en gårdsrestaurang som dottern kan hoppa in och jobba på ibland. Pappa bor i Glen, nära till renarna och Kristina hjälper till med renskötseln när hon kan och det inte krockar med skolan.

– Det är då jag pratar språket och jag tycker att det är kul att kunna förstå bra och göra mig förstådd, säger Kristina.