Boman kroppskonstnär

HOS BOMAN TATTOO i Rätan har du fin utsikt över sjön när du sitter i tatuerarstolen. Petter Boman har drivit sin salong i ett år och stortrivs med jobbet som hudnära konstnär.

– Det är lite lyxigt att något så roligt kan vara ett jobb, säger Petter Boman som pendlar mellan hemmet i Klövsjö och studion i Rätan.

VÄGGEN ÄR TÄCKT med printade motiv, skisser, bilder och illustrationer. Många har tatuerats in, andra är bara kreationer som en dag kanske blir en tatuering på någons kropp. Här finns också andra konstverk, förlagor till motivlackningar på motorcyklar och mycket mer. Stort och smått. Färg och svartvitt.

– Jag har alltid ritat och första tanken på att bli tatuerare hade jag redan som 15-åring.

NU ÄR PETTER BOMAN 30 år och innan han satte sin fot i Rätan jobbade han på andra tatueringsstudios söderut.

– Jag har gjort praktik i Örebro och jag gästspelar fortfarande där och på en del andra ställen ibland. Jag tycker den här studion har blivit riktigt bra – jag är här lite för mycket faktiskt, säger han och skrattar.

Höga krav på hygien

Lokalen är ett gammalt mini-spa som aldrig kom till användning. Efter en vattenläcka fixades lokalen till och han hyr den av sin svärmor, som driver Rätans värdshus precis bredvid. Kraven på tatuerarstudion gick i viss mån hand i hand med den helkaklade lokalen. Bastuaggregatet åkte ut och ett handfat kom till, men de rena ytorna är lätta att hålla rena – något som är viktigt i sammanhanget.

– Tatuerare längre bakåt i tiden hade väl lite dåligt rykte kring ordning och hygien, men idag är det hårda krav på hygien, och myndigheterna kan mer om branschen idag. Det är bra tycker jag, det ska vara ordning och reda. Bra både för den som tatuerar och kunderna.

DET ÄR ENGÅNGSNÅLAR som hamrar in bläcket i huden. Petter spritar och plastar runtomkring och har själv engångshandskar och skydd när han jobbar.

– En tatuering är ett sår och det är rent och skyddat när kunden går härifrån, men sedan gäller det att de håller det rent själva också. Där slutar jag kunna påverka vad som händer.

TATUERINGAR ÄR EN konstform menar Petter som själv gått från att rita, måla och jobba med motivlackering av bilar och motorcyklar innan han vågade sig på att tatuera.

– Det är väl både svårt och inte svårt att tatuera, jag tycker att det ganska likt med att lacka en motorcykel, det handlar om känsla för det man håller på med.

Känsla för hud

En känsla som sitter i handlaget och instrumenten. När Petter bytte till en lättare, smidigare och mindre skakig utrustning var det svårt i början.

– Den lät inte, skakade inte och jag tyckte det var svårt, men nu när jag vant mig är det verkligen ett lyft. Mycket skönare att jobba med. Även om den gamla fortfarande är bättre på vissa motiv.

Det är mycket trender inom tatueringar - som med det mesta annat.

– Nu är det mycket minimalistiska motiv, tunnare delikatare motiv, även om sleeves – alltså att man täcker en hel arm med motiv och sektioner som hänger ihop – fortfarande förekommer. – Jag jobbar helst med linjer, konturer, rena tatueringar och inte så mycket färg och fyllningar. Jag gör absolut inte realistiska motiv eller porträtt. Det är inte min grej.

PETTER HAR SVÅRT att sätta fingret på vad hans ”grej” är, men det blir ändå tydligt när vi kikar upp på väggen och instagramkontot. Klassiskt blåsvarta konturer, fantasifigurer, men här i Jämtland blir det också en del fjäll, hjortron och ledkryss.

– Visst gör jag ett hjortron gult om någon vill det, inga problem, men jag jobbar hellre med monokroma motiv.

Mycket förarbete

En tatuering uppkommer inte där och då utan föregås ofta av diskussion, skisser och ändringar på papper. Eller på en Ipad som Petter föredrar.

– Det är smidigt, man kan lägga in motivet på en bild på personens arm eller var den nu ska sitta och få känslan för hur det ser ut och hur stor den ska vara. Jag gillar verkligen det sättet att jobba.

HAN VISAR PÅ sin Ipad och skissar med en digital tryckkänslig penna på skärmen.

– Men samtidigt måste jag gå till papper ibland för att inte tappa känslan. Nu ska jag dessutom var med på en konstutställning i Göteborg i sommar, så det vill till att plocka fram gamla hederliga tekniker igen. Jag gillar det. Att blanda.

HAN ÄR GÖTEBORGARE från födseln, en inbiten sådan som inte ens kunde tänka sig att flytta från södra sidan av Göteborg till en annan del av stan. Men, nu har han bott i Rätan, och sedan Klövsjö, i snart sju år.

– Det trodde jag inte, men Sandra är härifrån och jag har verkligen lärt mig tycka om lugnet här. Nu skulle det vara svårt att flytta tillbaka.

HAN ÄR OCKSÅ utbildad kock och det händer att han rycker in i svärmors kök ibland.

– Så är det väl med familjeföretag, man hjälps åt och jag har inget emot det. Det är ju lite svajigt med tatueringsjobben, ibland är det mycket och ibland lite, säger Petter och skrattar.

Från 18 till 80

Han har en hel del stammisar som regelbundet kommer tillbaka och fortsätter utsmycka sin kropp. Det finns ingen tydlig typisk kund. Allt från ungdomar (över 18 dock) till pensionärer.

– Det blir som ett smycke för många och det gillar jag.

PLACERINGEN AV studion i Rätan är bra tycker Petter. Lokalen är ändamålsenlig och att E45:an går en liten bit bort är ingen nackdel.

– Det är många som åker ganska långt och Rätan ligger bra till för många. Det kommer hit en hel del från Sundsvall, men även söderifrån.

TACK VARE INSTAGRAM och andra sociala medier i övrigt är det enklare att hitta en tatuerare vars stil man gillar. Ingen kan allt, och man är bäst på något.

– Det finns inte jättemånga tatuerare härikring och vi gör ganska olika grejer. Det är kul också att vi kan rekommendera varandra istället för att bara säga nej. Jag gör ju inte realistiska tatueringar eller mycket färgfyllningar, det är de bättre på i Sveg till exempel. De som kommer hit gör det för att de gillar vad jag gör.