Storsjö i mitt hjärta

HON UTSTRÅLAR ENERGI när hon slår upp ytterdörren, hälsar välkommen och hyssjar på jakthundarna i hundgården. Solen skiner på det vackra gamla huset som en gång i tiden tjänat som både församlingshem och lärarbostad i Storsjö. Nu är det Marlene Åslunds hem, hennes plats på jorden. I byn bor föräldrarna kvar, båda födda och uppvuxna i Storsjö. Sonen med familj bor ett stycke bort. Att ha familjen och släkten nära är viktigt för Marlene.

– Det gör att jag känner mig rotad här. Visst är det roligt att åka bort ibland, men jag längtar alltid hem. Kanske är det tryggheten, säger Marlene.

SOM UNG har hon provat annat. Jobben inom hotell och restaurang efter gymnasiet förde henne ända till Öland, rakt in i armarna på en sjökapten. Även Marlene provade på livet till sjöss en tid. Men är man van vid torr kyla och vita vidder är Ölandsvintern outhärdlig. Hon måste hem! 24 år gammal, och med nya perspektiv, återvände hon till Storsjö och stannade för gott.

– Jag minns så väl när jag körde vägen upp från Åsarna, när jag började kunna se fjällen. Så vackert det var! Det hade jag aldrig sett förut, säger Marlene.

MED TIDEN utbildade hon sig till undersköterska och har sedan 2003 fast jobb inom hemtjänsten. I Storsjös byalag är hon en av de mest drivande när det gäller att ordna aktiviteter som pimpeltävlingar, loppishelg, filmkvällar och kolbullefika. Det gäller att ligga i för att få ihop pengar till drift och underhåll av den viktiga bygdegården.

DE SENASTE åren har bygdegården fått ett lyft. Nymålad fasad, nymålade ljusa väggar i salen och ny tillgänglighetsanpassad toalett. Elen från takets solceller ger lite extrainkomster.

EN CAMPING med åtta ställplatser på den gamla fotbollsplanen är det senaste utvecklingsprojektet i Storsjö. Den blev klar i fjol och ligger högt och fint invid elljusspåret. I vinter har det stått tre husvagnar här. Behovet av en camping uppstod som en följd av att byns fiskecamp ibland är full. Med hjälp av bygdemedel, egna arbetsinsatser och privata bidrag kunde campingplatsen ställas iordning. De privata bidragen har Marlene i egenskap av kassör tiggt ihop, bland annat via Facebook. Hur orkar hon?

– Jag tror att jag har en inbyggd drivkraft i generna. Jag är uppväxt med att ingenting är omöjligt, bara man hjälps åt. Och så måste man ha framtidstro. Det har vi här, säger Marlene.

MARLENE BRINNER för att byn ska utvecklas. Men då måste det komma folk. Folk som stannar till, handlar på affären, stannar över natten och inte bara kör förbi på sin väg till Ljungdalen. Med sin kamera som ständig följeslagare jobbar Marlene envist på den biten också. Facebookgruppen Storsjö i Härjedalen, som hon ”ärvde” av en yngre person för snart nio år sedan, har varit Marlenes viktigaste kanal för att sprida kännedom om sin älskade by. Hon, som aldrig tidigare använt sociala medier, började lägga ut information om vad som hände i Storsjö, publicera bilder och tipsa om fina platser. Idag har gruppen 1 500 medlemmar.

– Gruppen har blivit som en samlingspunkt. Stugägare har fått kontakt med varandra, tillfälliga besökare följer oss. Efter ett tag började folk i gruppen att ställa frågor till mig, jag har blivit som en sorts turistbyrå. Jag har fått mycket positiv feedback här, säger Marlene.

SOM OM DETTA inte vore nog startade hon också bloggen ”Lite om livet i Storsjö” med massor av information, utflyktstips och vackra bilder. Marlene kan se att arbetet ger resultat. Blogginlägget om de fyra getterna på sommarbete lockade många barnfamiljer till Storsjö, och vid platser som hon tipsat om ser hon hur nya stigar bildas i gräset.

– Storsjö har så mycket att bjuda på. Jag vill att det ska synas, säger Marlene.